Hästhållning

Ridvalacker 2010

Vår filosofi i hästhållningen utgår från hästflocken. Hästar fostras bäst i flocken och det är viktigt att de redan från första dagarna får vara i en flock. Unghästarna hanteras sparsamt men ändå regelbundet.

I början handlar det om att vänja vid grimma, verkning och att kunna leda dem. Som 3,5 åring lär de sig att arbetas från marken och de får gå som handhäst. Inridningen startas vid 4-års ålder och i början handlar det mest om ledarskap och respekt. Hästen ska lära sig gå fram, stanna och svänga. Det är viktigt att utgår från hästens förutsätningar och ställa krav efter dessa. Målet med träningen är att få fram en positiv ridhäst som arbetar med glädje och energi.

1-åriga ston 2010

Flocklivet börjar som sagt redan från första dagen i fölets liv. Vi har en flock med sto med föl samt ungston. Denna grupp får fri tillgång på grovfoder och kraftfoder vid behov. När ungstona är 3 år flyttas de till ridstogruppen där utfodringen är portionerad. Ridvalacker går i en egen flock på 6-10 hästar och dessa får portinerad utfodring. Unghingtarna består av 1-3-åringar och de går på fri tillgång på grovfoder. Vi har en specialgrupp och det är ”gamlingarna”, alltså äldre hästar med särkilda behov. I den gruppen är Snerpa äldst med sina 26 år!

Flockar i Västeråsen

1. Sto med föl samt ungston

2. Ridston

3. Ridvalacker

4. Unghingstar, 1-3 år

5. Gamlingar

På sommaren går hästarna på bete. Betesplanering består i att unghästar erbjuds parasitfritt bete i första hand. Detta innebär att fölston med föl och 1-åringar går på de yngsta betesvallarna. Ju äldre hästarna är desto äldre vallar går de på. Vi arrenderar ca 20 ha betesmark i närheten av gården som vi använder för unghästarna. Vi tar träckprov vår och höst och avmaskar efter behov.

Bildspel på unghingstar 2010

Bildspel på Baltasar som brottas 2010

Kakali från Västeråsen

Bra utfodring redan från början

För att få en frisk och hållbar häst är det viktigt att den är uppfödd och utfodrad på ett bra sätt. Redan första året läggs grunden till hur hästen kommer att bli som vuxen. Det är viktigt att stoet utfodras rätt under dräktigheten så att hon kan mjölka bra. Digivingsperioden är grunden till fortsatt bra tillväxt.

Den genetiska kapaciteten som hästen har för t ex hur stor den ska bli, kommer till sin rätt om hästen är rätt utfodrad. En förklaring till att t ex ett mycket litet sto har kunnat ge flera stora avkommor kan vara att stoet varit underutfodrad som unghäst. Hästen ska ha ett foder av hög kvalitet både näringsmässigt och hygieniskt.

Det är en myt att islandshästar klarar sig på lite hö och inget kraftfoder. Alla hästar ska ha en väl anpassad foderstat och hästarna ska vara i lagom hull.

Foderstaten ska bestå av en stor mängd grovfoder i förhållande till kraftfodermängden. Ett riktvärde är att grovfodergivan ska vara 1,5-2kg per 100 kg kroppsvikt och dag. För stora kraftfodergivor kan ge störningar både i beteende och i fodersmältningssystemet.

Det lönar sig alltid att ha ett bra grovfoder. Ju bättre grovfoder desto mindre mängd kraftfoder behöver ges. Analysresultaten på grovfodret avgör vilket kraftfoder som man bör komplettera med.

Hästens behov av energi och protein

Generellt kan man säga att föl, unghästar och digivande ston behöver det bästa grovfodret. Riktvärde för energiinnehållet i grovfodret till dessa är 10MJ/kg ts och 80 g smältbart råprotein per kg ts. Grovfoder till vuxna ridhästar bör ligga på 8-10MJ/kg ts i energi och ca 50 g smältbart råprotein per kg ts. Balansen mellan energi och protein bör ligga på ca 6 g smältbart råprotein per MJ för underhåll och för hästar i träning. Kvoten bör vara högre för växande hästar, för dräktiga ston och vid digivning.

Hästens behov av mineraler

Natriumbehovet tillgodoses genom att hästarna alltid har tillgång till saltsten. Högpresterande hästar bör dessutom få extra salt i fodret. Kalcium- och fosforinnehållet i grovfodret kan variera mycket. Kvoten Ca/P bör ligga mellan 1,5 och 2. Observera att de sk hästmineraler som säljs inte alltid passar till t ex grovfoderrika foderstater där Ca/P-kvoten är hög. Övriga mineraler tillgodoses genom grovfodret. Detta gäller dock inte selen som bör ges om grovfodret odlats på selenfattiga jordar. De flesta mineral- och kraftfoderblandningar innehåller selen.

Foderstater i Västeråsen

Vi gör foderstater för varje hästgrupp och utgår alltid från grovfoderanalysen. Ofta är det protein som det behöver kompletteras och det gör vi med soja, luzerpellets eller färdigfoder med hög proteinhalt. Är det energi som fattas använder vi havre. Vi har ofta grovfoder med hög Ca/P-kvot varför vi använder mineraler med en låg Ca/P-kvot.

Litteraturtips;

Allt om hästen. Utgiven av LT:s förlag. Skriven av Barbro Attrell, Göran Björnhag, Göran Dalin, Bo Furugren, Jan Philipsson, Christina Planck och Margareta Rundgren.